Mot nya strapatser

Jaha, då var det dags att ta Kitty i knät och sätta sig glatt och snällt i bilstolen igen. Resan ner mot Tyskland påbörjades tidigt på morgonen, men ett leende kan jag ju alltid bjuda på.

En torr och sunkig frukost på stående fot utanför toaletterna på Rödby-Puttgardenfärjan intogs. Pappa var mycket koncentrerad på juicen.

Båtfärden överlevdes och även fri fart på Autobahn. Väl framme i Celle kom semesterns första oväder. Det vräkte ner, men jag satt ju bra ändå.

Lika bra att hitta någonstans att gå in och äta lite på.

Men det är ju typiskt att jag alltid ska missa det roliga. Jag sov hela middagen så jag fick varken smaka wienerschnitzel eller ryggbiff. Vilken tabbe!

Alla hus i Celle var korsvirkeshus och väldigt fina.

När vi kom tillbaka till hotellet badade pappa mig. Det var jätteskoj för han busade med mig. Jag skrattade så jag kiknade!