På strövtåg

Vi utforskade lite av Port de Sóller och tittade på vackra hus och fasader. 

 

Vi konstaterade att gröna fönsterluckor är både ursnyggt, populärt och ett fashion statement här. Vi är ju lite trendkänsliga så vi föll ju som furor. I alla fall den kvinnliga delen av resesällskapet. Gustaf och Classe brydde sig mindre...

Matilda tittade på alla ankor som kommit upp vid strandkanten i tron om att få sig en liten brödbit. Eftersom vi inte tar med oss mat från frukostbuffén så hade vi dessvärre inget att bjuda på.

Lite skulpturklättring kanske kan funka för en energisk tjej på snart fyra år.

Det var väldigt lugnt på beachen, säsongen har inte riktigt kört igång ännu och det märks. Ganska tomt på folk, vilket är skönt, man behöver inte köa någonstans.
 

Petra och jag hittade detta huset. Till salu! Vi tittade runt, kikade genom fönsterluckorna och spekulerade och planerade. I stort sett var huset vårt, nyrenoverat vi höll på som bäst att planera för kommande högsäsong. Ska vi hyra ut första året eller hur ska vi göra?
 

Så charmigt med alla härliga detaljer, en Madonna med Jesusbarnet i keramikplattor på väggen på ena terrassen och Petra hade redan sett till att det fanns plats för hennes hammock.

Med denna utsikten kan det väl inte bli fel? Men visst kunde det det. På kvällen insåg vi att kvällssolen inte alls kom fram till terrasserna och vi valde då att inte köpa fastigheten med två lägenheter på totalt 330 kvm. Det var enbart den anledningen. Absolut inte den anledningen att huset kostade 1,8 miljoner Euro, dvs 16,2 miljoner kronor. Nä, det var bara på grund av kvällssolen.

Vi fortsatte vår promenad Upp för berget och hittade en kines (eller japan?) som stod och skapade.

Det var väldigt vackra vyer. Classe drog iväg och gick ändå upp till fyren. Vi andra stannade ganska mycket tidigare. Vi hade ju barnvagnar.

Det finns en fyr på respektive sida av hamninloppet.

Det var stup rakt ner i havet från bergen. Matilda och farmor gick ner och filosoferade en stund om hur djur och människor kunde ta sig till olika platser på berget. Djupt värre.

Costa dramática. Klart vatten, men omöjligt att bada.

Anledningen att vi inte gick med Classe hela vägen upp till fyren var givetvis inte barnvagnarna! Vi blev helt betagna av dessa bergsgetter. Hur är det möjligt? Alla barn (även djurens) är väl lite småklumpiga och vill utforska saker som inte alltid är förenat med säkerhet. Men dessa små kid klampade på utan problem på de branta klipporna och käkade grästuvor. Så söta!