Gustaf har kommit med i vårt gäng nu. Han har nämligen fått sin första tand. En liten, liten, liten spets på hans vänstra nederkäke kan kännas. Han är där med tungan hela tiden och ser så lycklig ut. Det förklarar några dagars oro med korta sovstunder och lite svårare än vanligt att komma till ro. Säkert precis som vilken vanlig bebis som helst, men för oss var hna inte riktigt sig själv.
Så stor han börjar bli, vår lilla Tuss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar