Ojsan, det var värst, eller kanske inte. Vågar knappt erkänna det, men häromdagen när jag och Kalle var nere och grinden liksom inte var stängd skulle jag "bara" göra något. Medan jag "bara" gjorde något i typ 20 sekunder hade Kalle krupit upp för hela trappan och in i Nils rum där jag hittade honom lekandes. Var tvungen att sätta mig och lugna ner mig i 10 minuter för blodet hade rusat till huvudet och hjärtat satt i halsgropen. Shit vad fort det går ibland. Kram Petra
1 kommentar:
Ojsan, det var värst, eller kanske inte. Vågar knappt erkänna det, men häromdagen när jag och Kalle var nere och grinden liksom inte var stängd skulle jag "bara" göra något. Medan jag "bara" gjorde något i typ 20 sekunder hade Kalle krupit upp för hela trappan och in i Nils rum där jag hittade honom lekandes. Var tvungen att sätta mig och lugna ner mig i 10 minuter för blodet hade rusat till huvudet och hjärtat satt i halsgropen. Shit vad fort det går ibland. Kram Petra
Skicka en kommentar